Fråga till Vård- och omsorgsnämndens ordförande

Elallergiker får ingen hjälp i Katrineholm.

Miljöpartiet har tidigare aktualiserat frågan om elallergikers situation i kommunen i fullmäktige och fick då ett tveeggat svar. Dels redogjorde en tjänsteman för inställningen att detta inte var att betrakta som sjukdom, dels berättade kommunfullmäktiges vice ordförander för de insatser, som gjorts i kommunen.

Tyvärr verkar det så att det gjorts , men inte görs. För inställningen tycks ha hårdnat i Katrineholm. Numer erkänns elallergiker inte som en handicapgrupp och därmed uteblir hjälp till avskärmining från strålning. Miljöpartiet har kontaktats av tre elallergiker i kommunen, som fått avslag på hjälp. Tydligen är förändringen stor sedan KF:s andre vice ordförandes tid som ordförande i VON.

Det här handlar inte bara om att må bra i hemmiljön. En av dem, som har kontaktas oss, har fått ett års sjukbidrag av försökringskassan för att arbetsplats ska kunna saneras under den tiden. Men kommunen säger nej. Det rimmar illa med socialdemokraterna slogan i valet, att alla ska med. Den här kvinnan står utan försörjning, om inte arbetsplatsen elsaneras.

Det märkliga är att andra kommuner ser helt annorlunda på detta. Elallergiker får ekonomisk hjälp till sanering. Varför inte här?

Katrineholm tappar invånare. Det är ett stort problem. Ska detta bli nästa grupp, som måste flytta? Vi har redan sett tendenser till en utflyttning pga brister i välfärden.

Jag vill fråga vård- och omsorgsnämndens ordförande

- varför har Katrineholm en mer restriktiv syn på hjälp till elallergiker än andra kommuner?

- kommer den här gruppen att få den hjälp man tidigare fått i Katrineholm?

Katrineholm den 24 maj 2007

Gudrun Lindvall

Gruppledare för miljöpartiet de gröna