Insändare i Katrineholms-Kuriren, 2012-01-02

 

Ökade klyftor i ekonomi och status motverkar folkhälsan

 

 

Allt fler rapporter visar de ökande inkomstklyftorna.

 

"Den tiondel av befolkningen som är rikast har fått se sina inkomster öka med hela 63 procent de senaste 20 åren. De fattigaste har bara fått en ökning med 1,7 procent" skrev Svenska Dagbladet nyligen. Även om man ser till gruppen strax ovanför "de mellan 10 och 20 procenten fattigaste, är skillnaderna stora. Deras inkomster har bara ökat med 18 procent sedan 1991, vilket kan jämföras med mellanskiktet vars inkomster ökat med mellan 30–40 procent". Kom då också ihåg att i kronor skiljer det än mer eftersom 30 procent på en medelinkomst är betydligt mer än 30 procent på en låg inkomst.

 

Den här utvecklingen leder bort från ett långsiktigt hållbart samhälle. Det är en oklok politik.

 

OECD:s rapport om inkomstklyftorna i världen "Divided we stand: Why inequality keeps rising", visar att klyftorna ökar snabbare i Sverige (och övriga nordiska länder) än i resten av världen. IFAU (institutet för arbetsmarknadsutvärdering) har i rapporten "Hur påverkar socioekonomisk status och ålder arbetsmarknadseffekterna av olika hälsoproblem" pekat på att det finns ett starkt samband mellan socioekonomisk status (SES) och hälsa. "Individer med hög SES har i genomsnitt bättre hälsa än individer med låg SES"

 

Även FN organet WHO har lyft fram att minskade klyftor behövs för att nå en socialt hållbar utveckling.

 

Det är ett politiskt ansvar att motverka ökande klyftor. Det blundar alliansregeringen för och för all del även den förra socialdemokratiska regeringen. Ett starkt samhälle behöver politik som bidrar till ett långsiktigt hållbart samhälle både socialt, ekologiskt och ekonomiskt.

 

 

Gunvor G Ericson

 

riksdagsledamot Södermanland, Miljöpartiet de Gröna